Nyheter från min tillvaro - insnöad?

Dålig nyhet: Jag läste om huvudvärk och fick ont i huvudet.
God nyhet: Jag läste om Parkinsons sjukdom men fick INTE parkinsonistiska symtom.

Vem sa att internet inte är särbildande? Varning för att vissa av dessa klipp är urgamla, därav känslan av institutionalisering à la Gökboet här och var.
http://www.youtube.com/watch?v=gboQaXv9CuM&feature=related - notera vilotremorn och avsaknad av ataxi vid finger-näs
http://www.youtube.com/watch?v=ylHZWO17W70&NR=1 - den karakteristiska gången
http://www.youtube.com/watch?v=OveGZdZ_sVs&feature=related - motsatsen till Parkinsons; chorea (som vid Huntingtons chorea, aka "danssjukan")
http://www.youtube.com/watch?v=5eBwn22Bnio&feature=related-vä-sidig intentionstremor hö-sidig lillhjärnslesion --> patologisk finger-näs
Alltså, här snack vi Gökboet/lobotomi låååång väg, fast de fick med många kliniska fynd --> http://www.youtube.com/watch?v=xuVY7wS25rc&feature=related

Jag borde gå utanför dörren mer, tror jag.

All you need is love

Äntligen! Nu får alla gifta sig med den man älskar i kyrkan!

Dessutom diggar jag den nya ICA-reklamen starkt! http://www.youtube.com/watch?v=FLLQJSKeahI&feature=related

Som vi säger där jag kommer ifrån: Dä tar sej här i världa!

(Notera den rofyllda bilden jag lyckats pryda mitt lilla hörn i cyberspace med)

Männen i mitt liv

Grannar som gräddar pannkakor... Finns det värre tortyr? Svar ja efter rättsmedicinkursen, men ändå! Ens egen kanelpudrade filmjölk känns ganska futtig. Jag älskar pannkakor men tyvärr är jag beroende av någon som kan tillaga dem åt mig, då kan B komma väl till pass. I min barndom var det pappa eller mamma som fixade pankisarna. Pappa kunde snurra dem i luften när det var dags att vända dem. [... tid att sucka sentimentalt över de dagar som flytt och aldrig kommer åter...]
Men! Min käre granne, mr P, har förmodligen inte Ben&Jerryglass i frysen. Den med kakdeg. Nästan så att man vill knacka på och poängtera för honom att jag faktiskt har något gott inne hos mig också. Fast det kanske kan missuppfattas..?
Ikväll är det H med mr G.
Imorgon är det avd med två randande ST, en barnläkare och en psykiater (mr C och mr R). Då förstår man ju faktiskt själv att båda två per automatik är extremt tillmötesgående och sympatiska.
Nio män i mitt liv för tillfället alltså. Som jag alltid sagt: so many men, so little time.

Studentportalen

Jag uppskattar att kursledning utnyttjar modern teknik för att nå ut med information, scheman mm till studenter. Problemet är när man som student blir idiotförklarad för att man inte finkammat alla tvåhundra upplagda dokument innan kursstart. Dumt.

Om någon har undrat så ser mitt badrum ut såhär -->

Tjingeling ding.

Likfläckar

Smaka på ordet. Är det bara jag som blir lite kall inombords när jag tänker på dem?
Den här veckan har varit intensiv. Heldagar med föreläsningar om alla möjliga och, som sagt, omöjliga sätt att dö på. Dessutom fick man återigen traska in i ett vitt, kallt rum med rostfri inredning för att undersöka människor som lämnat in under onaturliga former, bl a frivilligt. Den här utbildningen är sannerligen så mycket mer än plugg.
Rättsmedicinare blir jag nog inte men jag känner stor respekt för de som väljer att jobba med mänsklighetens mörka, mörka sidor och stå upp för rättssäkerheten (högtravande, no shit...). Tro mig, allt ni läst/sett i deckare är sant. Allt händer och inte ens barn skonas.
Tentan var också en rysare! Sant/falskt-frågor där fel svar straffades med minuspoäng. Genomgången hölls direkt efteråt. Jag klarade mig, liksom de flesta. Men det var en nagelbitare, må jag säga.
Dagens citat från vår föreläsare vi haft mest under veckan när någon försökte skylla ett felaktigt svar på en annan lärare: "Alltså... T är jättebra och duktig men där är han ute och cyklar. Ni glömmer att han är ST-läkare. Jag, jag är faktiskt professor."
http://www.youtube.com/watch?v=MYxFhdtdOCM - don't bring flowers after I'm dead

Rättsmedicin

Eftersom jag hela dagen frusit som en isbit i föreläsningssalen och därför ej kunnat ta in något av dagens stoff hänvisar jag till Kristins och Johannas bloggar.
Du Gud, jag tar förresten tillbaka det där om att jag vill dö ung och bli ett snyggt lik... Because there are no good looking dead ones. Jag vill dö en väntad, naturlig död. Döden är kall, stel och luktar mysko. Men det värsta är att den drabbar oss alla någon gång och under den här kursen får vi lära oss att man f-n kan dö hur som helst. Till och med genom att hänga upp och ner tillräckligt länge (positionell asfyxi). Visste väl att det fanns en mening med att jag aldrig kunde stå på huvudet. Inte ens mot en vägg.
För övrigt har F idag pudrat mitt ansikte med mineralpuder (ska ju bli så lik (...) henne som möjligt) och smyckat mitt hårsvall med en turkus fjäril från HM (vaddå När lammen tystnar?). Love

Klinisk anatom?

Radiologerna är trevliga. Men jag kan inte hjälpa att det känns som om jag varit inlåst i en bunker hela vecka. Powerpoint i mörklagd föreläsningssal följt av grupparbete framför datorer i nattsvarta undervisningslokaler. Ibland har en röd eller grön laserpekare glimmat till. Eller en njursten på skärmen följt av ett "DÄR är den!".
Jag har dessutom fått en del handfasta tips om lunatumluxation, perilunär luxation, scaphoieumfraktur mm. Har dessutom benat ut skillnaden mellan Monteggia och Galeazzi. Igen. Helt otroligt vad fort man glömmer ortopedi.
Radiologerna bjöd oss även på sushi/kinabuffé med valfri dryck i ondags kväll (= stor stark Mariestads Export). Där fick vi lära oss att röntgenläkare gillar stora ingrepp i små hål. Interventioner alltså. Jag åt 25 sushibitar och x antal kycklingspett i jordnötssås. Jag skämtar inte.
Jaha, så var klockan 00.07 och inte ens hälften har man gått igenom till examinationen kl 11.00 imorgon. Känns ju bra.
(Johanna, jag vet att det bara är du som har skrattat åt det här inlägget ;))