Självgod? Jag?

Saxat från en konversation med en ny AT-läkare första dagen under det obligatoriska temat vad man ska bli när man blir stor:
Linda: Jag är inne lite på onkologi/hematologispåret, tycker det är ganska intressant.
[AT-läkaren säger något]
Linda: Mmmm, det är nog väldigt snälla och empatiska människor som dras till den specialiteten.
Tänka först, prata sedan, någon?

Första veckan...

Jag överlevde första veckan på första läkarviket. Och jag har haft en sån tur! Vi var sammanlagt tre underläkare på min avd denna vecka; en ST, en AT och så moi! Och en öl också förstås. ALLA har varit så tålmodiga, undervisande och bra, helt enkelt! Känns som jag lärt mig mer denna vecka än under hela internmedicinska året. Medicin kanske trots allt är en specialitet för mig, jag gillar brainstormingen à la House och analysen. IBLAND händer det att man själv säger nått belevat. Tyvärr händer det också att man säger nått mindre smart, för att inte säga obegåvat. Det första jag ordinerade var två påsar blod och den första radiologiska remissen jag beställde visade en cancer.
Jag är glad över att känna att det är roligt och intressant, men jag har fortfarande en lång väg att gå med all administration och diktering. När börjar man få tempo och känner att det flyter? Nej ni, gullefjun, denna helg kommer jag sova gott! Puss på er och tack för all uppmuntran!

Jag är inte rädd...

... jag kan flyga. Imorgon ska jag för första gången äntra ett sjukhus och jobba som det jag pluggat för i fem år. Nervöst? Svar ja. Men jag inser att jag är min egen största fiende och om jag bara tar det coolt så kommer det nog (gah!) gå bra. Som tur är har jag ju en vän på ortopedsidan så jag behöver inte bry mig om att skaffa några nya (skämt). En hel del nervositet surrar runt i bröstet men, till min förvåning, också en rejäl dos förväntan och försiktig optimism. Jag kanske har växt till mig?

Censur

Eh, vid närmare eftertanke censurerar jag mitt tidigare inlägg. Imorgon ska jag anlägga ett bokbål. Sedan kanske jag invaderar p(o)olen.

Skilda världar?

Inte för att jag inte unnar min hårt arbetande hjärtevän presenter från arbetsgivaren, men får man inte lov att bli lite avundsjuk? Av Landstinget får man ju i bästa fall en vissen hyacint i julklapp. Ja ja, man skulle valt "the dark side" där verksamhetens pengar inte behövs till livsviktiga transplantationer, biologiska läkemedel och barncancervård *dåligt samvete*