Blått blod, svett och tårar.

My God, den här dagen har rymt så mycket, speciellt med tanke på att agendan, och skallen, var helt blank när man vaknade på morgonen. OK, det enda som inte var blankt var min mungipa där ett blomkålsformat munsår hade slagit ut under natten. Gud var uppenbarligen inte så imponerad över min lagliga nedladdning igår. Inte anade jag när jag stod framför badrumsspegel med min bultande mungipa vad denna dag skulle ha i sitt sköte! Vi börjar med en upptäcksfärd in da hood där B bor!

Då B erhållit julklappen värd ca en miljon vuxenpoäng i form av en värdecheck på Cervera lunkade vi fram till ännu ett oupptäckt köpcentrum. På vägen gick vi förbi en skidbacke där liftkön var ca en kilometer lång. Solen sken, temperaturen låg på behagliga två minusgrader, folk åkte långfärdsskridskor på vattendraget vi gick längs med och alla barn och hundar var glada och hoppade fram. Gud måste ha insett sitt misstag med munsåret, helt enkelt. Hur som helst. Cervera är en trevlig affär och skulle säkert ha varit himlen på jorden om man levde på mer än CSN. Glad i hågen plockade B på sig en hel servis samt lite extra smått och gott, typ extra tallrikar och en stor salladsskål.

Jag har aldrig önskat mig en bil så mycket som när jag släpade hem en papperskasse full av ömtålig, tung keramik. Humöret sjönk à la Fritt fall på Liseberg, blodsockret likaså, för att inte tala om värken i mina stackars axlar. Kan ju tilläggas att jag får ont i dem utan att bära något över huvud taget. Jag kände mest bara för att kasta keramiktallrikar som frisbees och försöka knocka alla jävla lattemammor och påpälsade moppar till hundar. Då såg jag henne. Tio meter framför mig gick kronprinsessan Victoria i sällskap med en väninna och två steg framför henne gick Daniel Westling, förmodligen med väninnans respektive. Min reaktion blev lika diskret som, let's say... Hiroshima? OK, kanske inte riktigt men i klass med jämfotahopp och högljudda viskningar till B som uppenbarligen couldn't care less och skämdes när jag gasade på för att komma ikapp de få stegen som skilde mig från vår kommande statschef. Endast två sura män i dunjackor gick mellan oss som en mur. Det tog typ två minuter för mig att inse att de var livvakter från Säpo och därmed anställda för att just vara som en mur mellan Vickan och omvärlden. De hade inte behövt blänga så surt på mig så många gånger som de gjorde. I fatt, liksom. Jag hade inte tänkt överfalla dem med min mobilkamera eller smitta Vickan med herpes. Måste bara säga att Daniel Westling verkade vara mycket glad idag (vem skulle inte vara det om ett vandrande blomkålshuvud förföljde en?), han vände sig hela tiden mot Victoria och skrattade och log. Puppy love.

Resten av vägen hem pumpade adrenalinet. Tänk, jag har bara varit i Sthlm en vecka och redan sett en kunglighet! Wow, hade räknat med att typ se någon i klass med Linda Rosing, men Victoria! Tilläggas bör att B gick tjugo meter framför mig tills vi var utanför porten, för utskämd och uttröttad av att bära en tung servislåda och mitt bondlika manér som säkert skulle straffats med skampålen för några generationer sedan.

Senare på dagen promenerade vi till Coop. I Sthlm finns uppenbarligen bara Coop. Jag har aldrig längtat så mycket efter ett ICA Supermarket som jag gör nu. Där kan jag själv välja om jag vill köpa eko-bananer för 23 kr/kg eller syndbananer för 12 kr/kg. Samma sak med apelsiner. Dessutom slipper jag förmodligen påsar med fiberlakrits, chokladdoppade pumpafrön och alger. Den dag jag köper en påse fiberlakrits eller alger, snälla skjut mig! Eller slå mig åtminstone hårt.

Väl hemma ville B baka bröd. Och med bröd menade han yoghurtbröd där degen skulle friteras. I mitt stilla sinne undrade jag vad det var för fel på vanliga scones men upptäckarlusten tog över och glad i hågen började vi joxa ihop yoghurt, mjöl och olja som vi sedan dränkte i het olja. Resultatet blev som B uttryckte det: Misslyckat jävla äckligt bajsbröd. Halva degen och allt "bröd" slängdes. Man måste våga för att vinna, mangolassin vi rörde ihop blev dock en succé!

Dagen avslutades med laglig nedladdning av Pans labyrint, en spansk film som jag säkert skulle börjat tjuta till om jag sett den på bio. Rekommenderas! Till detta njöt jag andaktsfullt av en ekoapelsin från, just det, Spanien!

Sist, men inte minst, har jag idag lärt mig ett nytt ord: sillahövfe [sillahôvvä]. Kommer från halländskan och dess betydelse kan jag berätta någon gång när jag har mer tid!