
Idag är jag i Sthlm. Ägnat dagen åt halsryggens medicinska mysterier. För att få lite D-vitamin aktiverat och skingra tankarna tog jag en promenad i kvarteret. Eftersom gud helt uppenbart ville ge mig lite klinisk förankring skickade han ner en hackspett som idogt dunkade huvudet i aspen jag passerade. Snacka om flexions-extensionsvåld. Whiplash, frakturer, någon? Hänförd glodde jag på den i säkert två minuter. En så vacker, rödbyxad, uthållig och självdestruktiv liten rackare! Jag kanske var hackspett i mitt tidigare liv?
På promenaden såg jag även: en svart katt, en död intorkad daggmask, en blå SAAB 900i, två duvor som kärleksbråkade, en gul veteranbil, solen och en grillplats.
Lev väl