Long time no see

Så svischade tiden iväg sådär fort igen och jag har inte bloggat på över tre veckor. Mycket har hänt och jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. Risken finns också att det återigen blir ett alltför långt inlägg.

För att sammanfatta Hudiksvall: litet, gav ingen stadskänsla. Var dock ute på krogen en kväll och drack öl i nya bekantas sällskap. En av höjdpunkterna under kvällen var när en tjockis sa att jag var en citat, vacker en, slut citat när jag hämtade öl i baren. Den absoluta no-no-punkten var när jag spillde ut en full öl över bordet som droppade över samtliga andra i sällskapet. Bra Linda, lika smidig som en kratta.

På kliniken i Hudiksvall fick jag fyra frågor som jag sent ska glömma:
1. Är du från Stockholm? (Moa ha ha haaaaaaaa, skulle bara veta...)
2. Har du barn? (Neeeeeeeeej!!!!!!!!!! Jag ÄR ett! Ser jag så gammal ut?)
3. Handledare: Linda? Där är du! Försöker du gömma dig eller? (Nej, absolut inte! Jag vill jättegärna köra upp ett rektoskop i en annans röv, vill bara inte svansa två centimeter bakom dig precis hela tiden som en löpande tik, men om det är det du vill så... )
4. OK. Du gymmar inte, idrottar inte, spelar inget instrument, sjunger inte i kör. Vad gör du med all din tid? (Listen to the soooooound... of silence)

Den senaste veckan har jag varit på Ackis. En klok T6:a drog en bra liknelse om hur det är att vara kandis: Backa tillbaka till lågstadiet. Ser du det coola gänget som leker kull på klätterställningen (läs ronden/operationsalen) och verkar ha superkul, du kommer väl ihåg dem? Blyg, handfallen men ändå till tänderna ansträngd att verka oberörd och världsvan lunkar du fram till dem och undrar om du får vara med. Gänget granskar dig från topp till tå (läs: fastnar vid din namnskylt) och säger:
- Nej, vi är redan tillräckligt många.
Din underläpp börjar darra och du får fram:
- Men fröken (läs kursledningen, professorn, riksdagen...) säger att alla får vara med!
Djupa suckar.
- OK då, men ställ dig där i hörnet så du inte är i vägen. Och håll tyst.

Till er vill jag bara säga: När ni i framtiden får era hemorrojder är det vi som rektoskoperar er och 22 cm kan ibland vara jäääävligt långt.

Lev väl