Häxan (x 2) och lejonet

Har nu en lugn hemmakväll för mig själv. Har sett på Melodifestivalen och ätit COOP:s Crunch Müsli direkt ur paketet och en påse sourcream & onionchips. Nu måste jag ta mitt ansvar som bloggare och ha en åsikt om detta spektakel när jag för en gångs skull sett det nonstop utan suckar, stön och hån i bakgrunden. Jag ser det inte för att det är kronan av kultur utan för att det är lite u-n-d-e-r-h-å-l-l-a-n-d-e. Ursäkta mig att jag inte har så höga krav.

För det första: Petra Mede rocks. Klar klass med Luuk och utklassar B Gustafsson med hästlängder. Den sistnämnde är klart överskattad, men är man grabb krävs det uppenbarligen inte lika mycket som det gör för Mede. Hon får ju ganska ljummet mottagande.

Ikväll höll jag på Thorleifs och operabruttan Malena Ernman. Thorleifs mest bara för att jag inte har nån värdighet och låten faktiskt var härligt befriande på ett, för mig, skämsigt sätt. Operasången behöver ingen vidare förklaring. Den var bäst, helt enkelt. Hon verkade också vara väldigt ödmjuk och ha distans till det hela. Det uppskattar jag. Men, men, man kan inte få sin vilja igenom jämt. Agnes och Malena gick vidare. Innan kamerorna släcktes framför min tomma chipspåse tyckte jag de påminde om häxan och lejonet i Narnia.

<--- Agnes och Malena Ernman? (http://www.lovefilm.se/img/cover/movie/huge/Narnia+1+-+H%E4xan+och+Lejonet/16695.jpg)

Angående piloterna så var ju deras låt bara sååååå en sampling av en jättekänd låt som jag inte kommer på. Det tyckte de på Aftonbladet också.

På Aftonbladet finns även en debattartikel där en kulturjournalist försvarar konstfackstudenten som låtsades vara psykiskt sjuk. Studenten i fråga iscensatte först ett självmordsförsök och spelade sedan psykotisk. Hon var så övertygande på akuten att personalen inte såg någon annan utväg än att spänna fast henne med tvång så att hon inte skulle skada sig själv eller andra. När det hade gått så långt avslöjade hon bluffen.

Jag tycker att detta var ett idiotiskt, motbjudande och vidrigt tilltag. Ett: hon misshandlade vårdpersonal. Två: hon tog tid från människor som var sjuka på riktigt. Tre: hennes idioti får nu svenskar att tro de kommer bli fastspända och frihetsberövade när de söker vård. In fact så är det mycket ovanligt att detta sker och uppenbarligen var det så långt denna "patient" ville att det skulle gå. Så hon pushade, pushade och pushade för att få sin vilja fram. Att då säga att psykvården inte funkar är ju fel, den funkar ju alldeles ypperligt om såna som hon spänns fast så hon inte kan orsaka mer skada.

"Det är ju konst vars främsta uppgift är att väcka debatt om samtiden. Bla, bla, bla." Jag skiter högaktligen i om det är konst eller inte när folk gör fel. Jag kan bryta mig in i en konstnärs Södermalmslya, bajsa på den personens bidragsutdrag från nån j-la fond och kalla det konst. Men det skulle fortfarande vara fel. Det skulle vara hemfridsbrott och förargelseväckande beteende som är brott liksom misshandel är ett brott.

Fönstertittarsjuka och stripping

Dags för kärlplaceringen. Igår var jag med på åderbråcksop x tre vilket innebar att jag fick sy operationssår x tre! Jag fick beröm av op-ssk, jag suger åt mig som en svamp! Tilläggas bör att hon bara arbetat ett år och således ej hunnit bli gammal, trumpen och bitter på kandidater som avsteriliserar allt. Själv avsteriliserade jag halva op-bordet. Bra Linda, kör in papperskorgen i det så det skramlar högt! Jag kunde inte ens öppna en förpackning osterilt, var tvungen att först ta sönder förpackningen utanför perforeringarna (typ omöjligt) så en krake fick springa över hela bygget och hämta nytt. Men sy, det gick bra den här gången!

Jag såg även en åderbråcksop i Hudiksvall där en AT assisterade. Momentet där man drar bort den drabbade venen kallas "att strippa kärlet". Vilket då förstås innebar att det sociala missfostret Linda morgonen därpå frågar honom: "Har du drömt om stripping inatt, eller?". En utomstående skulle ju då lätt ha kunnat undra vad vi egentligen sysslat med dagen innan.

Förra placeringen blev man mer eller mindre idiotförklarad så fort man öppnade munnen. Men den handledaren lärde mig ändå att sy intrakutant. Så skrev han "Bra!" på min inlämningssuppgift. *blushing* Han kanske hade ett litet hjärta nånstans ändå.

Under den här veckan har jag blivit kallad både Jenny och Elin. Rätt åt mig :)

Lev väl

Trött.

Idag har varit en lång dag. Kommer sakna ett par av mina handledare, särskilt en. I min första diktering döpte jag honom till Andreas Johnson, men varken för- eller efternamn var rätt. Bra Linda. Tacka vet jag sekreterare som har koll och kunde lägga in det på rätt läkarkonto. Tänk om typ... En psykiater i Karlstad fått signera min inskrivning. Just snyggt.

--> Inte Lindas handledare

En teaser...

... inför våren. Såhär vacker ser Carolinabacken ut om bara någon månad framåt. Håll ut... Snart är det över med spårbildning på oplogade cykelvägar som gör alla panka studenter till ofrivilliga självmordsaspiranter. Eller, struntar man i hjälmen räknas man nog som en frivillig sådan.

Jag fattar inte hur det redan kan ha gått ett år sen jag knäppte den här bilden. För ett par ögonblick kändes Knutby, SSRI, implantat och botox mest som ett hån mot vår vackra natur.

Lev väl

Glöm ej syskonen Andersson...

Måste bara dela med mig av en bild jag hittade i mitt album. Varsågoda, Pingstkyrkan i orten som not shall be named, här kommer lite gratisreklam.

Jag ska INTE se tv4-dramat om Knutby på torsdag. Anser det vara allmänt gottande i andras sjukdom och olycka. Förkastligt. För det handlar om psykisk sjukdom och då är det helt plötsligt fritt fram att hänga ut folk hur som helst! Det finns bara offer i Knutby och jag förstår inte hur man kan vara så j-la korkad och dra fram psykopaterna i morgonsofforna eller via länk från fängelset som tv4 gjort! Tig ihjäl dem! Fattar ni inte, tv4, att ni bara är en bricka i deras sjuka föreställningsvärld? Har ni ingen känsla för de människor som fallit offer för dem, som försöker gå vidare med lite psyke i behåll? Visa lite j-la medkänsla. Finns det inte någon Wallander- eller Beckhistoria att filma i stället?

Kan ni inte lägga ner Knutbykrutet på att hitta liknande församlingar/sekter? Ni kan börja i Småland/södra Östergötland.

Att namnge den dömda kvinnan i Arbogarättegången är bara ännu ett exempel på tv4:s icke-journalistik! Vari ligger allmänintresset? Snask, snask, snask. Makes me sick! Sick!!!

I övrigt har det varit en lång dag, varit jäkligt trött. Sa fel namn till min handledare. Eller, rättare sagt, jag ropade fel namn efter honom, högt och ljudligt. Sköterskorna kollade konstigt på mig.

Igår innan jag somnade fick jag en uppenbarelse i form av en preklinslogan, två år för sent. "PreKlimp - dags att gräva guld i UAS" med guldklimpar och vaskande kirurger över en öppen buk i bakgrunden. OK, bara för att det var jag som sa det var det sååååååååå långsökt, och ååååhhhhhhhh, så dåligt! Ponera då att nån annan kommit på det, då kanske det blivit helt OK?

Cancer i bröstet är hårt, oömt och får kvinnor och deras makar att gråta som barn. Just nu känns det som den här utbildningen minst handlar om inläsning, tenta och stress.

Long time no see

Så svischade tiden iväg sådär fort igen och jag har inte bloggat på över tre veckor. Mycket har hänt och jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. Risken finns också att det återigen blir ett alltför långt inlägg.

För att sammanfatta Hudiksvall: litet, gav ingen stadskänsla. Var dock ute på krogen en kväll och drack öl i nya bekantas sällskap. En av höjdpunkterna under kvällen var när en tjockis sa att jag var en citat, vacker en, slut citat när jag hämtade öl i baren. Den absoluta no-no-punkten var när jag spillde ut en full öl över bordet som droppade över samtliga andra i sällskapet. Bra Linda, lika smidig som en kratta.

På kliniken i Hudiksvall fick jag fyra frågor som jag sent ska glömma:
1. Är du från Stockholm? (Moa ha ha haaaaaaaa, skulle bara veta...)
2. Har du barn? (Neeeeeeeeej!!!!!!!!!! Jag ÄR ett! Ser jag så gammal ut?)
3. Handledare: Linda? Där är du! Försöker du gömma dig eller? (Nej, absolut inte! Jag vill jättegärna köra upp ett rektoskop i en annans röv, vill bara inte svansa två centimeter bakom dig precis hela tiden som en löpande tik, men om det är det du vill så... )
4. OK. Du gymmar inte, idrottar inte, spelar inget instrument, sjunger inte i kör. Vad gör du med all din tid? (Listen to the soooooound... of silence)

Den senaste veckan har jag varit på Ackis. En klok T6:a drog en bra liknelse om hur det är att vara kandis: Backa tillbaka till lågstadiet. Ser du det coola gänget som leker kull på klätterställningen (läs ronden/operationsalen) och verkar ha superkul, du kommer väl ihåg dem? Blyg, handfallen men ändå till tänderna ansträngd att verka oberörd och världsvan lunkar du fram till dem och undrar om du får vara med. Gänget granskar dig från topp till tå (läs: fastnar vid din namnskylt) och säger:
- Nej, vi är redan tillräckligt många.
Din underläpp börjar darra och du får fram:
- Men fröken (läs kursledningen, professorn, riksdagen...) säger att alla får vara med!
Djupa suckar.
- OK då, men ställ dig där i hörnet så du inte är i vägen. Och håll tyst.

Till er vill jag bara säga: När ni i framtiden får era hemorrojder är det vi som rektoskoperar er och 22 cm kan ibland vara jäääävligt långt.

Lev väl