The beginning of an era...

Oj, oj, oj. I did it! Skaffade en blogg, jag som är osäker på om det stavas med ett eller två g:n. Jag får rampfeber! Man vill ju inte verka korkad inför de max fem personerna som läser detta och som de facto känt mig i flera år och vet att jag inte är det minsta... Korkad.

Idag är det nyårsdagen. Jag klev ur sängen klockan 14, magen skrek, huvudet dunkade och marken svajade. Solen hade börjat gå ner, visst älskar man Sverige?

Min nyårsafton var trevlig värre. I Lkpg hade jag införskaffat mig en outfit som gick i grått, ej på rean, förtås. Tror bestämt att jag ska jag lägga upp en bild någon gång. Kvällen inleddes i trevligt och nytt, fräscht sällskap på Söder. I Sthlm, alltså. Ni kan tyvärr inte se den demonstrativa knycken på nacken. Vi satt till bords, ett väldigt lågt sådant, på kuddar. Detta innebar två problem: 1. Ett oroväckande, högt *ratschhhh* från min grå kreation när jag försökte sätta mig tillrätta. Jag såg för min inre bild hur jag skulle få spendera nyårsnatten med uteliggarna. De har dock större problem än en trasig klänning. Då fick jag dåligt samvete. 2. Efter en stund var man dessutom tvungen att resa sig upp och hämta mer mat. Jag var lika stel och stapplig som "Agda" på geriatriken, ni vet hon som numera har mer proteser än ben i kroppen. Var dock inte beredd på detta faktum vilket gav en komisk gång à la Apmänniskan Lucy. Roade flera.

Kvällen gick. Maten var jättegod och ölen slank ju ner som den brukar. Bland det pinsammaste som skedde under kvällen var när min outfit för andra gången demolerades. Denna gången med ett *svischhhh* och *donk* då jag halkade på en isfläck och skrapade upp vä knä. Till skillnad från när jag ramlade av cykeln utanför Ackis och skrapade upp höger knä. Märk väl.

Blodet sipprade fram, så ännu en gång anammade jag looken av en ettaklabbare. Som tur var hade jag med mig ett par extra strumpbyxor och naturligtvis tvingades B gå och vifta med förpackningen med en strumpbyxeklädd välsvarvad rumpa på omslaget. Smidigt.

Nu ska jag bara dra en anekdot till om kvällen. Vi var ute på en s k partybåt. I Sthlm *knyck med nacken*. Även på dessa tillställningar finns åtskilliga bladders som måste tömmas. I en kö ämnad för detta ända(kul)mål stod alltså jag. Tjejen inne på toan tog lång tid på sig. Mycket lång tid. Då tog jag lagen i egna händer och låste upp dörren utifrån med hjälp av mitt armband. Uppskattades inte. Tilläggas bör att tjejen i fråga höll på att ta på sig ytterjackan och alltså var på väg att självmant lämna toan. Om den drabbade tjejen mot förmodan skulle läsa detta så ber jag så hemskt mycket om ursäkt.

Nej ni. Nu har jag förlorat min bloggoskuld. Känns bra. Lev väl!